Peder Herzog: Bokbindaren som började bygga

bok_peder_herzogPeder Herzog: Bokbindaren som började bygga
Per Dahl

Bokbindarlärlingen Peder Herzog kom till Stockholm från Tyskland 1859. Från ingenting byggde han upp Sveriges största bokbinderi och lade en grund för den moderna bokframställningen. Som byggentreprenör deltog han aktivt i skapandet av Stockholms stenstad. Hans livsverk, Herzog och söner, blev en del av SLT, senare Esselte, 1918.

Per Dahls biografi, baserad på källforskning i Sverige och andra länder, skildrar en egensinnig entreprenör i gränslandet mellan tradition och modernitet. Bokkonstens utveckling från hantverk till industri är ett centralt tema i boken, men den är också ett fascinerande tidsdokument. Genom Peder Herzogs livsöde och verk får vi en unik inblick i en tid som förändrade Sverige.

Per Cullhed, 1:a konservator vid Carolina Rediviva berättar om bokens roll:

Bokens roll har förändrats sedan tjugo år tillbaka. Det finns nog inte ett enda bibliotek som inte skulle hålla med om det. När vi för tjugo år sedan köpte tidskrifter i pappersform och lät binda in dem årgångsvis köper vi numera abonnemang på elektroniska tidskrifter och får ägna mycket tid och pengar på att hantera alla dessa elektroniska resurser.

Continue reading

Nationalencyklopedins bibliofiupplaga från 1990 – Ett unikt svenskt bokverk

En ovanligt regnig söndag hösten 1989 besökte jag Thielska Galleriet på Djurgården i Stockholm. Från de stora fönstren silade ett gråvitt ljus ner på Pierre Olofssons nonfigurativa tavlor.

Plötsligt insåg jag att här fanns lösningen till tjugo bokryggars dekorativa mönster.

Jag ringde till konstnären, som med tvekan åtog sig uppdraget.
En intressant och stimulerande tid började under vilken Pierre Olofsson utvecklade idén till inte enbart konstnärligt utformade ryggar – varje skinnband med fram- och baksida blev ett konstverk.

Rolf Janson,
Bokförläggare

Utdrag hämtat ur trycksak framtagen runt tillkomsten av Nationalencyklopedins bibliofiupplaga, hösten 1990.

 

Nationalencyklopedin – Konstnären

Vid fredsslutet 1945 bröts en lång period av nationell isolering och världen öppnade sig igen för resor, och kontakter. Dessa nya eller pånyttfödda möjligheter satte tidiga och tydliga spår i svenskt måleri.

Redan 1947 öppnades på Färg och Form i Stockholm utställningen `Ung konst´. Den blev mycket uppmärksammad och innebar ett omedelbart genombrott för en ny målargeneration – konkretisterna eller `1947 års män´- med namn som Lennart Rodhe, Olle Bonniér, Lage Lindell, Karl-Axel Pehrson och Pierre Olofsson, upphovsmannen till det konstverk som nu blir Nationalencyklopedins bibliofilupplaga.

Continue reading

Nationalencyklopedin – Hantverkarna

När bokbindarmästare Sven Olof Nystedt kontaktades för binderiuppdraget var det inte fråga om någon tvekan – det blev ett kategoriskt nej.

Det behövdes bara litet enkel huvudräkning för att det skulle stå klart, att varken hans eget företag – Leonard Gustafsons bokbinderi i Stockholm – eller något annat kvalitetsbokbinderi med helt eller till största delen hantverksmässig tillverkning skulle gå i land med uppgiften: 19.980 hela skinnband, bundna efter alla konstens regler och med en komplicerad konstnärlig utsmyckning, vars anbringande bortsett från alla tekniska komplikationer skulle komma att kräva  passning på tiondels millimeter när. En omöjlig uppgift! Han hade varken personal, resurser, utrymme eller nerver, resurser för att gå i land med detta. Tyvärr, det måste bli nej tack.

Continue reading

Europas äldsta bok

St Cuthbert Gospel , som ska vara Europas äldsta bevarade intakta bok, har köpts av det brittiska nationalbiblioteket British Library för 97 miljoner kronor

Det finns mer att läsa på  på bibliotekets hemsida,  där också boken finns på bild. Boken är inte större än att den ryms i en handflata, inbunden i rött skinn med vacker präntad latin i inlagan. Den begravdes tillsammans med sin författare St Cuthbert år 698, samma år som han helgonförklarades.

St Cuthbert var en aktad kristen ledare i 600-talets England, känd för sin asketism och för de mirakel som tillskrevs honom både under hans livstid och senare. Han var prior i olika kloster, längst tid på ön Lindisfarne utanför Nordenglands kust. Till slut blev han biskopsvigd på Lindisfarne, men dog tre år senare på ön Innis Farne, ännu längre ut i Nordsjön, där han levde som eremit.

Boken kunde helt ha fallit i glömska om inte den lokala kristna församlingen under 800- och 900-talen flyttade runt för att undkomma vikingarnas framfart, och hela tiden bar med sig St Cuthberts kista. År 1104 beslutade man att låta honom vila i katedralen i Durham, då man också öppnade den och fann den lilla boken i förvånansvärt gott skick invid St Cuthberts huvud i kistan.